Vad är ensamhet?
När vi pratar om ensamhet så pratar vi om en upplevelse, inte om ett tillstånd. Det är inte något som man antingen är eller inte är. Man kan inte räkna ensamheten, och säga att den som inte träffar någon är ensam, medan den som träffar många inte är ensam.
Eller visst finns det också en absolut ensamhet. Det finns människor som inte träffar fler än kassören på Ica. De kan ha valt att hålla sig isolerade eller så kan de vara ofrivilligt ensamma. De kan känna sig ensamma, men ett fåtal kanske föredrar att inte träffa människor av olika skäl. Det här tillståndet av ensamhet är egentligen bara ett problem om personen också känner sig ensam, och skulle vilja ha det annorlunda.
Men man kan också vara ensam bland många. Man kan ha tusen vänner på facebook och ändå vara ensam. Och man kan bo i en gruppbostad med grannar och personal, och träffa arbetsterapeuter, kuratorer, arbetshandledare, biståndshandläggare, samordnare och gode män och ändå vara känna sig outhärdligt ensam.
Man kan vara trött på människor och samtidigt vara ensam. Det är tyvärr en upplevelse som många av våra erfarenhetsexperter har vittnat om.
Motsatsen till ensamhet
Nu har vi kommit fram till att ensamhet är något kvalitativt, något subjektivt, något som man upplever. Vad är då ensamhetens motsats? För att bryta ensamheten behöver vi nämligen veta vad vi ska ersätta den med. Annars kan det bli så att vi gör något som inte alls leder rätt.
Ensamhetens motsats är alltså inte bara att träffa andra människor. Vi kan inte klumpa ihop en grupp människor bara sådär, och tro att vi bryter ensamheten. Så enkelt är det inte.
I Relationer som funkar har vi funderat på det här tillsammans med hundratals människor med egen funktionsnedsättning, och hundratals människor som arbetar med att stötta personer med funktionsnedsättning. Och då har vi kommit fram till några olika kvaliteter, som alla kan vara en del av motsatsen till ensamhet. Vilka kvaliteter som känns viktigast skiljer sig åt mellan olika människor, och olika människor kan ha olika utmaningar som är kopplade till de olika kvaliteterna. Här berättar vi om de kvaliteter som vi tänker kan ses som motsatsen till ensamhet:
Gemenskap, samhörighet, tillhörighet och delaktighet
Alla de här begreppen handlar om att känna att man har något gemensamt med andra. Att vara en del av ett sammanhang. Det kan vara två personer eller en större grupp som exempelvis delar en upplevelse eller ett intresse, och där man känner att man får vara med.
Om man är i ett socialt sammanhang utan att känna gemenskap, samhörighet, tillhörighet eller delaktighet så suger relationerna förmodligen energi. Och när man känner gemenskap, samhörighet, tillhörighet och delaktighet så fylls energireserverna däremot ofta på.
Därför är det viktigt att alla sociala aktiviteter som arrangeras för personer med funktionsnedsättning bygger på en tanke om gemenskap. Alltför ofta samlas man utifrån den minsta gemensamma nämnaren att man har någon slags funktionsnedsättning och bor i samma kommun. Det räcker sällan. Det men delar, det gemensamma, bör vara betydelsefullt för individen.
Ömsesidighet
Ömsesidighet handlar om båda parterna i en relation både ger och får, ger och tar emot. Ibland pratar man om att ”ge och ta” i en relation, men att ”ta” handlar inte om ömsesidighet.
Ömsesidighet kan vara ganska krångligt. Det kräver att man lyssnar in och försöker förstå den andras perspektiv. Det är något som kan, men inte behöver, vara en utmaning för personer med exempelvis IF eller autism. Det är också något som kräver övning. Ett praktiskt, konkret lärande.
Det handlar också om kommunikation. Att lyssna, ta in, förstå och respektera vad den andra vill, behöver eller inte vill. Och att själv förstå och uttrycka vad man själv vill och behöver.
Närhet
Närhet kan både handla om fysisk närhet och känslomässig närhet.
